Lump blir nya kläder och flygbränsle hos ShareTex
Hela 80 procent av allt textilavfall förbränns eller deponeras idag. Det vill det nya företaget ShareTex, som stöds av Energimyndigheten, ändra på. Genom deras banbrytande nya teknik återvinns inte bara textilfibrerna kemiskt – de kan också användas som insatsvara i produkter som biobränsle för flyget.
Foto: ShareTex
Miguel Sanchis kom till Sverige som utbytesstudent från Spanien för åtta år sedan, och sedan dess blev han kvar. Redan har han hunnit doktorera i kemiteknik vid Lunds universitet och leder nu ett lovande företag som på ett nyskapande sätt tar tillvara på avlagda kläder för att skapa nya textilfibrer och – flygbränsle.
– Ett problem med textilavfall är att 80 procent av det antingen förbränns eller deponeras. Det är väldigt ohållbart med tanke på att hundratals miljoner ton textilfibrer tillverkas varje år, säger Miguel Sanchis vd på ShareTex.
Endast cirka en procent av alla textila produkter i världen beräknas komma från återvunna fibrer eller textil-till-textil-återvinning. Samtidigt är textilindustrin en av världens största industriella förorenare, och står för cirka 10 procent av globala växthusgasutsläpp – vilket befaras växa till 25 procent till 2050.
När så den tidigare mentorn Lars Stigsson satte upp företaget ShareTex engagerade sig Miguel Sanchis med hull och hår. Syftet med det nya företaget är att bidra till att mer avlagda plagg ska komma till användning, samtidigt som man ska minska miljöpåverkan från odling av ny bomull eller plantering av träd för nya viskosfibrer.
– Det har uppskattats att vi skulle ha tillräckligt mycket kläder för att klä två-tre generationer framåt om vi kunde återvinna allt som finns idag. Det räcker alltså gott och väl med det som finns på marknaden, förklarar Miguel Sanchis.
Saknas incitament för att inte slänga kläder
Ett underliggande problem inom textilbranschen är att det är alldeles för billigt att bara slänga avlagda kläder. Det har också saknats incitament inom sektorn att återvinna fibrer för ny produktion. Detta kan dock ändras inom de närmaste åren, inte minst tack vare kommande EU-lagstiftning.
– Det kommer att tas fram nya regler som är kopplade till spårbarhet och utökat producentansvar, det vill säga att man måste ta ansvar för de produkter som man placerar på marknaden.
Förslaget till ny lag för producentansvar för textilier lades fram av EU-kommissionen i juli i år, och håller nu på att behandlas vidare av EU-parlamentet och rådet. Liknande lagar finns sedan tidigare för bland annat förpackningar.
Andra bestämmelser håller på att tas fram med krav på ekodesign, inklusive om vilka fibrer som kan blandas med varandra, hur många material ett plagg får ha och vilken inblandning av återvunnet material det också måste innehålla.
– Att producera som man gör idag kommer att bli dyrare och dyrare med de nya reglerna, spår Miguel Sanchis.
När de nya lagarna träder i kraft kommer företag som ShareTex att ligga väl positionerade på marknaden.
Så går återvinningen till
Hur fungerar då ShareTex teknik? Till skillnad från klassisk, mekanisk återvinning där man river eller klipper sönder materialet arbetar Miguel Sanchis bolag med kemisk återvinning. Det innebär att bryta ned material och återställa det till sina grundläggande byggstenar.
Om man tar som exempel bomullsavfall löser ShareTex upp det och erhåller en cellulosalösning. Miguel Sanchis förklarar närmare.
– Utan att gå in för mycket på detalj är det lite som att ta en bomullströja och återskapa bomullen i den. Den återvunna bomullen behöver inte heller vara kopplad till den ursprungliga produkten. Man kan till exempel ta en tröja och tillverka nya byxor.
Kemikalierna som används i processerna återanvänds till största delen i ett stängt, cirkulärt flöde.
De fraktioner som inte kan omvandlas tekniskt eller kommersiellt effektivt till nya textilfibrer omvandlas istället till en ren sockerlösning av glukos, som i sin tur kan användas i ett stort antal industriella processer. Dessutom kan man utvinna kemikalien 5-klormetylfurfural, som kan användas till åtskilliga andra applikationer – bland annat jetbränsle.
ShareTex projekt för att utveckla flygplansbränsle, TexJet, fick också stöd av Energimyndigheten.
– Vi utvecklade en process för att ta fram biobaserade tillsatser från textilavfall så att vi kunde tillsätta det till flygbränsle, så att det skulle få samma svällningsegenskaper som fossilbaserat flygbränsle, berättar Miguel Sanchis.
Ett bränsles svällningsegenskaper påverkar bland annat att motorn håller tätt, och är därför mycket viktigt att ta reda på. ShareTex tog tillsammans med forskningsinstitutet RISE olika blandningar av biobaserat och fossilt bränsle, och lät Lunds universitet testa blandningarnas svällningsegenskaper.
– Vi lyckades både framställa molekylerna som krävdes och blanda allt på rätt sätt, så att vårt bränsle hade ungefär samma egenskaper som vanligt flygbränsle, berättar Miguel Sanchis.
Energimyndigheten har finansierat i flera steg
ShareTex har finansierats dels av Energimyndigheten genom flera projekt, dels genom VINNOVA. Dessutom har företaget fått finansiering från tidigare nämnde Lars Stigsson med familj, genom bolaget LSCS Invest.
Isabella Gustafsson Ismodes är handläggare på avdelningen för forskning, innovation och affärsutveckling vid Energimyndighetens enhet för hållbar industri, och arbetar till stor del med regeringsuppdraget Industriklivet. Hon ger en bakgrund till varför ShareTex forskning har varit viktig för myndigheten att stödja.
– Det här projektet har två spår, som båda är intressanta ur Industriklivets perspektiv. Dels tar man fram råvara till flygbränslen, som är en idag väldigt fossilintensiv industri. Dels kan vi återanvända textilier som redan finns i omlopp och skapa ett cirkulärt kretslopp.
De olika projektstöden har getts parallellt av Energimyndigheten, för att hjälpa ShareTex att snabba på processen från forskningsstudie till demonstrationsanläggning.
– Om man hade gjort det sekventiellt skulle det ha dragit ut väldigt länge på tiden, och de har känt sig trygga med resultaten hittills. Innovation sker i loopar, där man testar lite, backar och går framåt, och det är något vi är måna om att kunna möta, i den mån det inte innebär för stor risk för staten, säger Isabella Gustafsson Ismodes.