Så interagerar reglerade och frivilliga utsläppsmarknader med varandra

Vad händer när olika typer av marknader för handel med utsläppsminskningar flätas samman? Det undersöks i en ny rapport finansierad av Energimyndigheten. 

Förutsättningarna för utsläppshandel ritades om när Parisavtalets regelbok för internationell utsläppshandel antogs på FN:s klimatmöte COP26 i Glasgow 2021. Regelboken anger förutsättningar för handel med utsläppskrediter mellan länder. Men parallellt med detta pågår även internationell utsläppshandel på andra marknader, såväl reglerade som oreglerade/frivilliga.

Vi har finansierat en rapport som undersöker hur olika utsläppsmarknader interagerar med varandra och hur de tillsammans kan bidra till att öka takten och ambitionen i det globala klimatarbetet.

Rapporten, som släpptes den 21 juni 2023, tar bland annat upp: 

  • hur länder ska godkänna projekt som genererar utsläppskrediter 
  • hur utsläppskrediter ska rapporteras samt vilka anspråk som köpare av krediter kan göra
  • Sveriges förutsättningar att godkänna försäljning av utsläppskrediter som genererats av statligt finansierade projekt inom bio-CCS (fallstudie). 

Frivilliga marknader skulle gynnas av gemensamma riktlinjer 

Rapporten slår fast att både reglerade och frivilliga marknader är verktyg som kan bidra till att världens länder når sina befintliga klimatåtaganden och även bidra till att ytterligare höja klimatambitionen. Det konstateras också att de båda marknadstyperna kan samexistera, men att de frivilliga marknaderna skulle gynnas av gemensamma riktlinjer. 

Rapport Raising climate ambition with carbon credits (pdf)

+

Olika typer av utsläppsmarknader

Det finns olika typer av reglerade marknader för utsläppshandel. En variant är att det sätts ett tak på hur mycket växthusgaser ett visst geografiskt område och/eller samhällssektor får släppa ut under ett år.

Ett exempel på det är EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS), där aktörer som släpper ut mer än sin tilldelning av utsläppsrätter måste köpa utsläppsrätter från aktörer som släpper ut mindre.

En annan variant går ut på att verifierade utsläppskrediter utfärdas baserat på uträkningar om hur mycket en klimatåtgärd har minskat utsläppen inom ett land/sektor.

Ett exempel på det är FN:s system för internationell utsläppshandel som regleras av Parisavtalets artikel 6. Energimyndigheten har i uppdrag att utveckla denna typ av internationella klimatsamarbeten med andra länder för att bidra till våra nationella klimatmål som en kompletterande åtgärd samt höja ambitionen i klimatarbetet globalt.

Oreglerade marknader fungerar generellt på ett liknande sätt som utsläppshandeln under Parisavtalets artikel 6, det vill säga att krediter utfärdas baserat på hur mycket en klimatåtgärd minskar utsläppen.

De huvudsakliga skillnaderna är att de oreglerade marknaderna är frivilliga och domineras av privata företag, överses av självständiga krediteringsstandarder istället för av FN och inte har lika tydliga regler kring vilka anspråk en köpare av utsläppskrediter kan göra.

Nyheter