Med anledning av Gustav Boëthius bok om Energimyndigheten
I veckan släpptes boken ”Ledningen” av Energimyndighetens tidigare anställde Gustav Boëthius, som arbetade med gasfrågor vid enheten Trygg energiförsörjning. I boken framförs kritik mot myndigheter, organisationer och personer (delvis under fiktiva namn) på olika sätt.
Boken har getts ut av Second opinion som arbetar delvis på uppdrag av branschorganisationen Energiföretagen, och delvis oberoende.
I boken lyfts bra och insiktsfulla saker om gasens roll i ett europeiskt och nationellt perspektiv, och likaså kring vilka svagheter och sårbarheter som funnits i den europeiska gasförsörjningen. Konstaterandet att gasförsörjningen tidigare inte varit så högt prioriterat för svenska myndigheter, är korrekt. Men Rysslands krig mot Ukraina och de strypta gasflödena från Ryssland till EU satte gasen på kartan på ett nytt sätt för stora delar av samhällets aktörer, och samband som tidigare inte uppmärksammats eller bedömts som centrala hamnade snabbt i blickfånget för i princip alla.
Men en sak är viktig att tydliggöra. Den mest allvarliga och även övergripande kritiken är påståendet om att Energimyndigheten inte skulle ha fört vidare viktig information om gasförsörjningens roll för svensk vatten- och livsmedelsproduktion till den politiska ledningen. Det stämmer inte alls. Den säkerhetsklassade informationen har utifrån relevans och lämplighet förts vidare till regeringskansliet, riksdagsutskott och även flera andra berörda myndigheter och ansvariga systemoperatörer, men i sammanhang och via kanaler där Boëthius inte medverkade.
Vi har yttrandefrihet i Sverige och man får skriva böcker om nästan vad som helst. Det är en viktig del av vår demokrati. Även om böckerna innehåller ogrundade påståenden. Men eftersom kritiken i boken till stor del berör säkerhets- och sekretessklassat material, varken vill eller kan vi gå in på detaljer.
