Uppdaterad rapport om verifiering av hållbarhetskriterier för agrobiomassa
Ta del av ny information för aktörer som producerar, levererar och använder biobränsle eller biodrivmedel från svensk biomassa.
När EU:s omarbetade förnybartdirektiv (REDII) genomfördes i svensk lagstiftning innebar det en del förändringar i hållbarhetskriterierna. Hållbarhetskriterierna är nu uppdelade på markkriterier för agrobiomassa och skogsbiomassa. Vi har utvärderat hur förändringarna påverkar vilka markområden som omfattas av kriterierna för agrobiomassa och hur aktörer kan visa att markkriterierna är uppfyllda. Resultatet av utredningen är ett PM som kompletterar rapporten ER 2011:18 Markanvändning och verifiering av markkriterier i Sverige.
Vad räknas som agrobiomassa?
En av frågeställningarna som tas upp i det kompletterande PM:et är vad som definieras som agrobiomassa och vad som inte gör det. Med agrobiomassa menas alltså biomassa från jordbruksmark som består av åkermark, betesmark och slåtteräng. Markkriterier för agrobiomassa gäller även för restprodukter som direkt har uppkommit inom jordbruket. Biomassa som inte kommer från jordbruk eller skogsbruk träffas inte av markkriterierna. Det gäller till exempel biomassa från skötselåtgärder på markkategorierna bebyggelse och övrig mark, så som park- och trädgårdsskötsel eller röjning av vägkanter.
Nya sätt att verifiera
PM:et innehåller uppdaterade beskrivningar av vilka markområden i Sverige som träffas av markkriterierna. Vi har också tagit fram uppdaterade förslag på rutiner och kontroller som aktörer kan använda för att visa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda för agrobiomassa producerad i Sverige. PM:et innehåller även ett klargörande kring vilka markområden som avses med det nya kriteriet Skog eller annan trädbevuxen mark med stor biologisk mångfald. För detta kriterium, samt kriteriet naturskog, räcker det att aktören kontrollerar att ändrad markanvändning inte skett, eftersom förändringarna i regelverket om hållbarhetskriterier endast gäller agrobiomassa.
