Reduktionsplikt
Reduktionspliktens mål är att minska utsläppen från fossil diesel, bensin och flygfotogen. Det sker genom att biodrivmedel blandas in för att nå en viss utsläppsminskning (så kallad kvotnivå) på drivmedlet som säljs.
Drivmedelsleverantörer som är skattskyldiga för ett reduktionspliktigt drivmedel måste blanda in hållbara biodrivmedel i de fossila drivmedlen med den kvotnivå som gäller för det enskilda kalenderåret. Året därpå ska drivmedelsleverantören rapportera in sina skattskyldiga drivmedelsmängder till Energimyndigheten. Om reduktionsplikten inte uppnås måste drivmedelsleverantören betala en avgift, baserad på ett antal kronor per kilogram koldioxidekvivalenter i förhållande den mängd biodrivmedel som aktören inte lyckats blanda in i drivmedlet.
Lagen om reduktion av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel (reduktionspliktslagen) trädde i kraft den 1 juli 2018. Syftet är att öka inblandningen av biodrivmedel, mer än vad drivmedelslagen krävde, i bensin, diesel och från 2021 även för flygfotogen.
Reduktionsnivåer
Sedan 1 januari 2024 är reduktionsnivåerna 6 procent för bensin respektive diesel, och 3,5 procent för flygfotogen. Till skillnad från drivmedelslagen ska inblandningen enligt reduktionspliktslagen vara uppdelat på respektive drivmedel och inte på den totala volymen drivmedel.
Vid beräkning av uppnådd reduktion jämförs växthusgasutsläppet för det aktuella drivmedlet med en helt fossil motsvarighet. Växthusgasutsläppet från det aktuella drivmedlet beräknas baserat på det sammanlagda växthusgasutsläppet för både de fossila och förnybara komponenterna i ett livscykelperspektiv, från utvinning/odling till användning.
