En lokal manifestation av Parisavtalet

En hållbar energigemenskap

Grunden i projektet är ett smart, andelsägt energisystem som bygger på att man producerar och använder sin egen energi. Det kallas energigemenskap. Tanken är att de som är andelsägare både ska minska sitt beroende av det nationella energisystemet och minska koldioxidutsläppen från lantbruk, godstransporter och resande. På sikt är målet att bli helt fossilfria – och självförsörjande.  

- Vi har tagit fram ett utkast på ett energisystem i form av en teknisk modell. Den hjälper oss bland annat att räkna på hur mycket energi vi kan komma att få ut från solcellerna vi har, både på årsbasis och per timme. Vi vill också komplettera produktionen med ett litet vindkraftverk, för att säkra upp. Parallellt tittar vi på hur mycket energi vi använder i området samt hur mycket bil vi kör och vad olika arbetsmaskiner drar. I slutändan lägger vi ihop de här kurvorna och får en samlad bild av hur mycket energi vi behöver producera – och hur mycket vi behöver lagra, förklarar Wolfgang Brunner, projektledare för Austerlands Skags-projektet.   

Sveriges första flytande solcellspark

Tanken med energigemenskapen är att gå samman för att med ny teknik och smart styrning producera, lagra och konsumera energi på ett sätt som är fördelaktigt för medlemmarna.  

- Vi vill utnyttja de lokala resurserna på bästa sätt. Flytande solceller på bevattningsdammarna spar värdefulla markytor, minskar avdunstningen och ökar genom avkylning solcellernas effektivitet. Vi kommer dock inte vara självförsörjande utan köpa och sälja el via Gotlands Energi, men på ett sådant sätt, att det blir fördelaktigt både för medlemmarna och nätägaren, säger Wolfgang Brunner.  

Han menar att det här projektet är som en lokal manifestation av Parisavtalet.  

- Det är ett väldigt tydligt exempel på så kallad ‘glocalness’, där lokalt och globalt möts. Den stora energiomställningen behövs ju på global nivå, men åtgärderna måste ske lokalt. Förr i tiden behövde man inte tänka så, då blev vi inte så påverkade av det som hände ‘där borta’. Men nu är gränserna utsuddade, det finns inget ‘där borta’ längre. Allt vi gör i det lilla påverkar den stora bilden.  

Engagemang kräver förståelse

Energigemenskapen ska på sikt anslutna 200 hushåll och ha lika många delägare. Wolfgang själv har projektlett och bidragit med sitt perspektiv och med sin entusiasm.  

- Jag är varken tekniker eller ingenjör, men jag kan nog en del om pedagogik och att nå ut till människor. För det är ju inte alldeles enkelt att förstå hur den här typen av system hänger ihop och fungerar. Och vi behöver få folk att förstå, det är först då de kan engagera sig. Som tur finns det många som vill vara med och utveckla bygden, vilket är den största styrkan för projektet.  

Utgå från de lokala förutsättningarna

Man skulle alltså kunna säga att projektet består av tre delar som Wolfgang och hans partners jobbar parallellt med. Dels är det transportarbetet och omställningen till fossilfria transporter, dels är det energigemenskapen. Den tredje delen är den som möjliggör de andra två, alltså att utveckla tekniken som krävs.   

- Det vi vill åstadkomma pushar verkligen teknikens gränser. Vi ställs hela tiden inför utmaningar där det blir tydligt. Men om det är en sak jag lärt mig av det här projektet, och skulle vilja skicka med till andra som också går i projekttankar, så är det att utgå från sig själv. Fastna inte i teknikens begränsningar, de bästa innovationerna börjar med nyfikna människor som vill förändra någonting till det bättre. Och när du vet vad du vill och behöver – hitta andra som behöver samma sak. Det tror jag är receptet på framgång, säger Wolfgang.