Rätt att överklaga, forumfrågor

M 4806-20

Tillstånd till vindkraftsverksamhet på två fastigheter i Tidaholm meddelades av miljöprövningsdelegationen 2015. I början av 2019 vände sig ett antal närboende till delegationen och begärde att tillståndet skulle upphävas. Delegationen beslutade emellertid att inte återkalla eller ompröva tillståndet (MPD/Stockholm 2019-07-11; dnr 551-23080-2019). Klagandena vände sig då till mark- och miljödomstolen, vilken avvisade dem (MMD/Vänersborg 2020-04-01; M 3429/19). De överklagade sedan till MÖD.

MÖD fastställde mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut. 

De myndigheter som får begära omprövning och återkallelse av givna tillstånd regleras i 24:11 MB, en uppräkning som bl.a. omfattar tillsynsmyndigheten över verksamheten.

Enskilda och andra berörda kan vända sig till tillsynsmyndigheten och begära att den tar ett sådant initiativ. Av rättspraxis framgår att de också kan överklaga myndighetens beslut om det går dem emot (MÖD 2011:46), vilket innebär att det blir domstolen som slutligen avgör om det föreligger förutsättningar för omprövning eller återkallelse.

Den här ordningen betyder vidare att det blir tillsynsmyndighetens ansökan som utgör ramen för processen och målet kan begränsas och till de frågor som på så sätt är utredda.

Mot denna bakgrund konstaterade MÖD att miljöprövningsdelegationen inte har någon skyldighet att på eget initiativ inleda en omprövning eller återkallelse och att dess ställningstaganden inte går att överklaga. Det var därför rätt av mark- och miljödomstolen att avvisa de klagande.

M 318-20

Vindkraftsverksamheten bedrivs med tillstånd från 2008. Närboende hade under flera år klagat på buller från vindkraftverken och flera utredningar har skett. Tillsyn över verksamheten utövas av en kommunal nämnd. Nämnden överlämnade i mars 2018 en skrivelse till miljöprövningsdelegationen i vilken det påpekades att ”det kan finnas behov av omprövning av ljudvillkor i tillståndet”. Delegationen beslutade emellertid att inte inleda en sådan process (MPD/Skåne 2018-05-18; dnr 551-17545-2018).

Efter överklagande av de närboende upphävde mark- och miljödomstolen detta beslut och återförvisade ärendet till delegationen för fortsatt behandling. Tillståndshavaren överklagade till MÖD.

MÖD fastställde miljöprövningsdelegationens beslut att inte ompröva villkoren i tillståndet.

De myndigheter som får begära omprövning och återkallelse av givna tillstånd regleras i 24:11 MB, en uppräkning som bl.a. omfattar tillsynsmyndigheten över verksamheten. Enskilda och andra berörda kan vända sig till tillsynsmyndigheten och begära att den tar ett sådant initiativ.

Av rättspraxis framgår att de också kan överklaga myndighetens beslut om det går dem emot (MÖD 2011:46), vilket innebär att det blir domstolen som slutligen avgör om det föreligger förutsättningar för omprövning eller återkallelse. Den här ordningen betyder vidare att det blir tillsynsmyndighetens ansökan som utgör ramen för processen och målet kan begränsas och till de frågor som på så sätt är utredda.

I det aktuella målet ansåg MÖD att nämndens skrivelse till miljöprövningsdelegationen skulle ses som en begäran om omprövning. Miljöprövningsdelegationens beslut att inte inleda omprövning var därför överklagbart och det var riktigt att mark- och miljödomstolen prövade målet i sak. I det avseendet utgick den domstolen från att eftersom det numera regelmässigt finns villkor om lågfrekvent buller i tillstånd till vindkraft ska detta också gälla för redan givna tillstånd.

Den ståndpunkten delades inte av MÖD.

Med hänvisning till Naturvårdsverkets nya vägledning om buller från vindkraftverk (2020) pekade MÖD på att så länge som riktvärdet 40 dBA utomhus inte överskreds var risken liten att det tillåtna värdet för lågfrekventa buller inomhus skulle bli för högt.

Denna slutsats stöddes också av den förnyade bullerutredning som gjorts i målet, varför verksamheten inte bedömdes ge upphov till olägenhet av betydelse. Miljöprövningsdelegationen hade därför fog för sitt beslut att inte ompröva villkoren i tillståndet.

Beslut publiceras inte på nätet.

Affärsverket Svenska kraftnät ansökte hos Energimarknadsinspektionen om medgivande enligt ledningsrättslagen (1973:1144) att få påbörja ledningsförrättning om en ny luftledning trots att nätkoncession ännu inte meddelats. Inspektionen medgav detta genom beslut 2021-03-07 (dnr 2019-101728).

Ett antal enskilda överklagade till mark- och miljödomstolen som i två likalydande domar avslog besvären (MMD/Nacka 2021-04-07; M 2387-21 resp. 2021-04-15; M 2584-21).

Klagandena gick vidare till MÖD och yrkade att inspektionens beslut skulle upphävas.

MÖD undanröjde mark- och miljödomstolens beslut och avvisade samtliga som överklagat dit.

Energimarknadsinspektionens beslut omfattas inte av forumregeln i 13:6 ellagen (1997:857, ElL), varför överklaganden ska prövas av allmän förvaltningsdomstol (se 40 resp. 4 §§ förvaltningslagen (2017:900)).

Mark- och miljödomstolen borde alltså ha överlämnat målet till Förvaltningsrätten i Linköping. Då detta inte gjordes, saknas möjlighet för MÖD att göra annat än att avvisa samtliga dem som överklagade Energiinspektionens beslut till mark- och miljödomstolen. En sådan avvisning underlättar också för de klagande att begära återställande av försutten tid.

P 9468-15

Upphävande av detaljplan för gruppstation för vindkraft till havs ca 7 km från land.

Fråga om rätt för en ideell förening (MB 16:13) att överklaga beslut om upphävande av detaljplan (PBL 13:12). Även fråga om kopplingen till MB-tillstånd för vindkraft inom området och påverkan från unionsrätten om rätt till överklagande.

Rätten att överklaga gäller planer som kan antas medför betydande miljöpåverkan. MÖD uttalade att frågan om betydande miljöpåverkan ska anses föreligga måste avgöras utifrån vad som kan antas bli följden av att detaljplanen upphävs. Konsekvensen i nu aktuellt fall var att området blev oreglerat, Beslutet kan därför inte anses medföra någon betydande miljöpåverkan eftersom det inte innebär att området får tas i anspråk för någon sådan verksamhet eller åtgärd som anges i 4 kap. 34 § PBL. Att upphävandet fick konsekvenser för tillståndsdomen (MB) i fråga om vindkraftverkens totalhöjd medför ingen annan bedömning eftersom prövningen av denna påverkan redan har skett i tillståndsärendet. Eftersom den ideella föreningen var part i tillståndsärendet (MB) var föreningens rättigheter enligt unionsrätten tillgodosedda i tillräcklig utsträckning.

Det var inte fråga om ett beslut som kunde antas medföra betydande miljöpåverkan. Föreningen saknade därmed klagorätt. Överklagandet avvisades.

M 5746-15

Fråga om rätt att överklaga. Tillstånd till 9 verk

Boende på 1,8-3,2 km avstånd gavs av MÖD rätt att överklaga tillståndsbeslutet. De klagande skulle utsättas för buller på ca 30 dB(A). Att vindkraftsparken var avsedd att placeras högt i landskapet vilket medförde att den syns på långt håll vägdes in. Detta medförde som sagt klagorätt.
Boende på 8 km avstånd hade inte klagorätt. Skälet försvårande av jakt gav inte klagorätt.

M 1275-15

Fråga om klagorätt, hindersbelysning för sex verk med 200 m totalhöjd.

Målet gällde slutligt villkor avseende hindersbelysning. Klagande bodde 10 respektive 12 km från vindkraftsparken vilket inte gav klagorätt, de var ej berörda. Åberopande av Århuskonventionen gav ingen annan bedömning. Överklagandet skulle avvisas.

M 8662-14

Fråga om talerätt för organisation när det gäller beslut i anmälningsärende (det vill säga tillsynsbeslut).

En ideell förening med i och för sig bara 37 medlemmar har visat sig ha allmänhetens stöd bland annat genom att ordna utställning med tema fågelskådning (500 besökare årsbasis). Det var därmed en förening som omfattades av talerätten i MB 16:13.
Trots att det var ett tillsynsbeslut vilka inte nämns i MB 16:13 fann MÖD att föreningen fick överklaga eftersom bedömningen rörde påverkan på fåglar vilket aktualiserar artskydd och därmed även artskyddsdispens. Dispens nämns i 16:13 Beslutet omfattas av klagorätten enligt 16 kap. 13 § miljöbalken, återförvisning till lst för sakprövning.

M 161-15

Ideell förening hade rätt att överklaga länsstyrelsebeslut om att inte ansöka om omprövning av ett tillstånd

Ett bolag har ett tillstånd till 8 vindkraftverk. En förening begärde hos länsstyrelsen att tillståndet skulle återkallas eller omprövas. Länsstyrelsen beslutade att inte återkalla eller ompröva tillståndet. Föreningen överklagade till MMD som avvisade överklagandet. Föreningen överklagade vidare till MÖD som konstaterade följande. Klagande är en sådan ideell förening som har rätt att överklaga enligt 16 kap. 13 § miljöbalken. Avvisningsbeslut ska undanröjas och målet återförvisas till MMD för prövning i sak.

M 5330-14 

Anmälningsärende. Fråga om rätt att överklaga.

Frågan om bullerstörningar och skuggor från verken hade prövats i ett tidigare mål och då funnits inte utgöra hinder för verken. De närboende inledde ett nytt ärende där de åberopade risk störning på fladdermöss. Deras överklagande av nämndens beslut till länsstyrelsen avvisades eftersom fladdermöss ansågs vara ett allmänt intresse.

MÖD uttalade att mot bakgrund av att klagandena äger eller bor på fastigheter i omedelbar närhet till vindkraftverken får de anses berörda av nämndens beslut på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga det. Målet återförvisades till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

M 11609-13

Målet rör inte vindkraft, men rör rätten att överklaga tillsynsbeslut

En förening överklagade ett tillsynsbeslut och MMD avvisade överklagandet. MÖD sa ung följande.
Det var ett tillsynsärende men beslutet rörde frågan om dispens från artskyddsförordningen liksom frågor med koppling till bl.a. art- och habitatdirektivet. Beslut om dispens nämns uttryckligen i 16 kap. 13 § miljöbalken. Länsstyrelsen har i sitt beslut, förutom att förordna om att bolaget ska vidta vissa åtgärder, även angett att man inte har för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder i ärendet. Detta beslut omfattas av artikel 9.3 i Århuskonventionen. Att länsstyrelsen i sin redogörelse för ärendet angivit att beslutet
endast rör det tidigare meddelade beslutet förändrar inte denna bedömning. MÖD fann att föreningen skulle tillerkännas klagorätt. Föreningen uppfyllde 16 kap. 13 § miljöbalken och hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Återförvisning till MMD för sakprövning.

M 2079-13

Enskilda har inte haft rätt att överklaga Natura 2000-tillstånd (7 kap. 28 a § miljöbalken)

Överklaganden från enskilda markägare ca 1 km från verken avvisades. Enskilda kan inte åberopa 16 kap. 13 § miljöbalken. De hade inte heller klagorätt enligt 16 kap. 12 § miljöbalken. En Natura 2000-prövning tar sikte på allmänna intressen. Oavsett hur nära den prövade verksamheten den enskilda bor kan beslutet i Natura 2000-ärendet alltså inte anses angå denne.
(En domare i MÖD var skiljaktig).

Ö 4925-11

Målet gällde 83 vindkraftverk till havs. Talerätt nekades bland annat enskilda boende på 11-12 km. HD uttalade dessutom bl.a. följande: 1. De som inte hade överklagat MMD:s tillståndsdom hade inte rätt att överklaga MÖD:s avgörande. De avvisades i HD. 2. Om en organisation svarar mot de uppställda kriterierna i 16 kap. 13 §, har den rätt att överklaga. Om den däremot inte svarar mot kriterierna, får det göras en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. 3. Enskilda boende på 11-12 km avstånd som klagat ansågs inte berörda eftersom olägenheterna för dem är helt obetydliga i rättslig mening. Vindkraftsparken kommer inte att leda till sänkta marknadsvärden på deras fastigheter, ett förhållande som annars hade kunnat ge dem rätt att överklaga. Att begränsa det fria synfältet över havet och på så sätt påverka landskapsbilden ger inte de enskilda klagandena en rätt att överklaga. Det var rätt att avvisa deras överklaganden. 4. En förening med ca 10 medlemmar och som inte på annat sätt kunde påvisa allmänhetens stöd hade inte klagorätt. 5. Ej prövningstillstånd för organisation som hade talerätt.

NJA 2004 s 590

Talerätt enligt miljöbalken i allmänhet

HD har i rättsfallet uttalat att talerätt enligt miljöbalken tillkommer den som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den planerade verksamheten om risken inte kan anses vara enbart teoretisk eller helt obetydlig.

M 5757-11

Numera avgjort av HD, se NJA 2012 s 921 ovan

M 5960-08

Talerätt avseende vindkraft (över vatten)
Boende på 4 respektive 8 km avstånd (över vatten) från en planerad vindkraftspark har bedömts inte ha talerätt, överklagandena har därmed avvisats.

M 3887-08

Talerätt avseende vindkraft (över vatten)
Boende på 7,5 km avstånd (över vatten) från en planerad vindkraftspark har bedömts inte ha talerätt, överklagandena har därmed avvisats.

M 9505-04

Talerätt avseende vindkraft (över vatten)
Boende 2,5 km från vindkraftverken hade rätt att överklaga då de kunde drabbas av buller.

M 6218-06

Talerätt avseende vindkraft (land)
En klagande hade som grund för sin talerätt i ett överklagande åberopat att landskapsbilden skulle störas om vindkraftparken kom till stånd. Den klagandes bostad låg minst två (2) kilometer från vindkraftverken. Miljööverdomstolen ansåg inte att den klagande var berörd av verksamheten på ett sådant sätt att hon hade rätt att överklaga domen trots att verken kunde ses från fastigheten. Överklagandet avvisades.

M 8141-04

Talerätt avseende vindkraft (land)
Boende 1,6-3 km från vindkraftanläggningen har ansetts ha talerätt. MÖD anger att de olägenheter de klagande gör gällande inte är teoretiska eller helt obetydliga.