Drivmedelslagen

Syftet med drivmedelslagen är att säkerställa att drivmedel på den svenska marknaden uppnår en viss miljömässig standard samt att drivmedel som används inom EU är av likvärdig kvalitet.

Drivmedelslagen (2011:319) är implementerad i svensk lag och kommer av EU-direktivet Fuel Quality Directive 2009/30/EG (FQD) (fortsättningsvis bränslekvalitetsdirektivet. Lagen innehåller specifikationer för olika bränslen samt krav på minskade växthusgasutsläpp från drivmedel.

Drivmedelslag (2011:319) (riksdagen.se)

Det är drivmedelslagen som bland annat ställer krav på att drivmedelsleverantörer ska minska växthusgasutsläppen på levererade drivmedel med 6 procent jämfört med dess fossila motsvarighet. Det innebär i praktiken att drivmedelsleverantören som högst ska uppnå ett genomsnittligt utsläpp på 88,5 gram CO2eq/MJ för allt bränsle de levererar.

Minskningen av växthusgasutsläpp kan uppnås exempelvis genom att biodrivmedel blandas in i vanlig diesel och bensin eller genom försäljning av drivmedel med högre andel biogena komponenter eller drivmedel bestående av enbart biodrivmedel. FAME och HVO är exempel på flytande biodrivmedel med 100 procent biogen andel.

Biogas är ett annat exempel och försäljning av el som drivmedel är också tillåtet i syfte att uppnå utsläppsminskningsmålet om 6 procent.

+

Drivmedelsförordningen

Drivmedelsförordningen (2011:346) innehåller mer detaljerade regler än vad som framgår av lagen. Som utpekad tillsynsmyndighet har Energimyndigheten meddelat föreskrifter (STEMFS 2021:2). Föreskrifterna är bindande och tydliggör många detaljer som inte finns i lagen eller förordningen och beskriver hur rapportering och beräkning ska ske inom ramen för drivmedelslagen.

Drivmedelsförordningen (2011:346) (regeringen.se)

Föreskrift om rapportering och beräkning enligt drivmedelslagen (STEMFS 2021:2)

+

Vägledning

Det finns även en vägledning (ER 2021:3) som är en komplettering och förklaring till Energimyndighetens föreskrifter om rapportering och beräkning enligt drivmedelslagen. Vägledningen är inte juridiskt bindande.

+

Rapportering

Energimyndigheten är utsedd som tillsynsmyndighet för den del av drivmedelslagen som handlar om minskade växthusgasutsläpp. För att kontrollera att kravet uppfylls granskar Energimyndigheterna årligen drivmedelsleverantörernas rapporterade mängder. Rapporteringen ska lämnas in senast 1 april varje kalenderår. Kraven för biodrivmedlens hållbarhet regleras i lag (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen.

Samtliga drivmedelsleverantörer i Sverige som är skattskyldiga för ett bränsle enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi ska rapportera till Energimyndigheten årligen. Om inte rapportering lämnas in i tid så kan Energimyndigheten besluta om en förseningsavgift.

Exempel på uppgifter som ska lämnas in är:

  • levererad mängd
  • ursprung
  • växthusgasutsläpp

Rapportering av hållbara mängder

Klimatpåverkan beräknas utifrån ett livscykelperspektiv. Med detta menas den totala påverkan som utvinning, förädling, transporter och användning av fossila och biogena drivmedelskomponenter ger upphov till.

Utifrån det som rapporteras beräknar Energimyndigheten hur leverantörerna klarar att uppfylla kravet om minskade växthusgasutsläpp. Varje år publiceras en sammanställning av de rapporterade mängderna i drivmedelsrapporten.

Drivmedelsstatistik

Frågor och svar om rapportering