Det klimatpolitiska ramverket

Senast 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Utsläppen ska minska gradvis, och minskningen jämförs med utsläppsmängden år 1990. 

Sverige ska minska utsläppen i flera steg

Minskningen ska ske enligt följande:

• senast 2030 ska utsläppen vara minst 63 procent lägre
• senast 2040 ska utsläppen vara minst 75 procent lägre
• senast 2045 ska utsläppen vara minst 85 procent lägre.

Etappmålen till 2030 och 2040 avser inte utsläpp som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU-ETS). Det långsiktiga målet till 2045 avser dock utsläppen totalt sett.

Handel med utsläppsrätter

Ett av verktygen i det svenska klimatpolitiska ramverket är EU:s system för handel med utsläppsrätter. Utsläppshandeln omfattar det mesta av utsläppen från industrin, el- och fjärrvärmeproduktion samt flygningar med start och landning inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

Handel med utsläppsrätter

EU:s ansvarsfördelningsförordning

EU har även en ansvarsfördelningsförordning som reglerar hur olika medlemsstater ska minska de utsläpp som inte ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter till 2030. De utsläppen är främst från transporter, arbetsmaskiner, mindre industri- och energianläggningar, bostäder och jordbruk. Sveriges ska enligt den förordningen minska sina utsläpp med 50 procent jämfört med 2005.

EU:s ansvarsfördelningsförordning, EUR-Lex

Kompletterande åtgärder

För att nå det långsiktiga målet till 2045 och etappmålen till 2030 och 2040 finns det kompletterande åtgärder som kan tillgodoräknas, enligt internationellt beslutade regler. Sådana åtgärder får användas för att klara högst 8 respektive 2 procentenheter av utsläppsminskningsmålen år 2030 och 2040. För målet till 2045 får 15 procentenheter utgöras av kompletterande åtgärder.

Det finns tre typer av kompletterande åtgärder:

• upptag av koldioxid i skog och mark
• utsläppsminskningar genomförda utomlands i internationella klimatsamarbeten
• avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen, så kallad bio-CCS.

Energimyndigheten är involverad i två av de kompletterande insatserna. Vi är ansvariga för Sveriges program för internationella klimatinsatser och är även nationellt centrum för CCS.

Internationella klimatinsatser

Koldioxidavskiljning och lagring (CCS)

Myndighetsgemensam vägledning om klimateffektbedömningar

Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Konjunkturinstitutet och Trafikverket har inom ramen för ett regeringsuppdrag tagit fram en myndighetsgemensam vägledning för bedömningar av hur olika styrmedel och åtgärder påverkar utsläppen och upptagen av växthusgaser och bidrar till klimatomställningen.

Vägledningen ska bidra till att klimateffektbedömningar som görs blir transparenta, jämförbara och användbara inom det svenska klimatramverket. Vägledningen behandlar både effektberäkningar och kvalitativa effektbedömningar som görs vid förslag eller beslut om åtgärder och styrmedelsförändringar innan deras faktiska effekter kan studeras.

Syftet med vägledningen är att stödja främst statliga myndigheter, inklusive Regeringskansliet och Statens offentliga utredningar, och de som inom eller åt myndigheter tar fram klimateffektbedömningar.

Vägledning om klimateffektbedömningar och beräkningar (pdf), Naturvårdsverket