Utsläppshandel i EU
Handel med utsläppsrätter är ett av EU:s viktigaste verktyg för att nå åtagandet om minskade utsläpp av växthusgaser. Målet är att skapa en effektiv europeisk marknad för handel med utsläppsrätter med minsta möjliga negativa påverkan på ekonomisk utveckling och sysselsättning inom unionen.
EU:s utsläppshandelssystem inleddes i januari 2005 och omfattar idag cirka 13 000 anläggningar inom industri- och energiproduktion samt flygsektorn. Förutom EU:s 28 medlemsländer så ingår även anläggningar i Norge, Liechtenstein och Island i handelssystemet. 2017 undertecknade EU och Schweiz ett avtal om att länka sina utsläppshandelssystem. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 2020.
Handeln regleras genom ett särskilt direktiv, det så kallade handelsdirektivet, som omfattar alla EU:s medlemsländer och är implementerat i respektive lands nationella lagstiftning.
Utsläppstaket
Utsläppshandelssystemet är ett s.k. "cap-and-trade"-system och täcker ca 45 procent av den totala volymen av EU:s utsläpp av växthusgaser. Systemet fungerar så att det sätter ett utsläppstak för alla deltagare i systemet. Sedan skapas utsläppsrätter som var för sig medger rätten att släppa ut växthusgaser motsvarande 1 ton koldioxidekvivalenter.
Nivån på taket avgör antalet utsläppsrätter i systemet och är utformat för att minska med 1,74 procent per år under 2013-2020. Mellan 2021-2030 minskar taket med 2,2 procent per år. Den gradvisa minskningen gör det möjligt för företag att sakta anpassa sig för att möta alltmer ambitiösa mål för utsläppsminskningar.
Den totala minskningen av utsläppstaket mellan 2005 och 2020 uppgick till 21 procent.
Koldioxidläckage
Varje år tilldels en del av utsläppsrätterna gratis till vissa deltagare i systemet, till exempel i de sektorer där det finns en risk för så kallat koldioxidläckage. Koldioxidläckage är den term som används för verksamheter som om de skulle behöva betala fullt ut för alla utsläppsrätter som behövdes möjligen skulle flytta sin verksamhet till länder med mindre ambitiösa mål för utsläppsminskningar. Övriga utsläppsrätter i systemet säljs genom auktioner.
Efter varje år måste en verksamhetsutövare som ingår i systemet överlämna en utsläppsrätt för varje ton koldioxidekvivalent de släppt ut under föregående år. Om verksamhetsutövaren inte har tillräckligt många utsläppsrätter måste antingen åtgärder vidtas för att minska utsläppen eller så måste utsläppsrätter införskaffas på marknaden, genom auktion eller från andra deltagare i systemet.
