Västsvenska naturgasnätet

Klicka på bilden för att se en större version av det västsvenska naturgassystemet.

Det västsvenska ledningssystemet utgörs av transmissionsnätet som är cirka 600 kilometer långt, medan distributionsnätet består av uppskattningsvis 2 800 kilometer rörledning. Det finns ett mindre gaslager vars syfte är att kunna utjämna kortvariga konsumtionstoppar. För säsongslagring måste Sverige dock förlita sig på lagringsanläggningar i andra länder, främst i Danmark. Det danska naturgassystemet är i sin tur sammanlänkat med det europeiska naturgasnätet via sammanlänkningspunkten i Ellund mot Tyskland.

På den västsvenska naturgasmarknaden finns cirka 32 000 naturgasanvändare, där ett 90-tal enskilda anläggningar konsumerar ungefär 80 procent av all gas i systemet. Därutöver finns cirka 4 200 små- till medelstora förbrukare, samt 27 300 hushållskunder. Idag är endast hushållskunder skyddade kunder i enlighet med förordning (EU) 2017/1938, och utgör 2 procent av den totala marknadsvolymen.

Naturgasen består huvudsakligen av metan, under år 2021 var lite mer än 30 procent av gasen i det västsvenska naturgasnätet biogas. Hur gasen används av konsumenten varierar från fall till fall. Mestadels används gas som processbränsle, men en stor andel av gasen i systemet används som råvara. I vissa fall är metanet både bränsle och råvara, och kan inte ersättas av andra energislag.

Den danska och den västsvenska naturgasmarknaden ingår i en gemensam balanseringszon. Vanligtvis importerar Sverige gas från gasfältet Tyra i danska Nordsjön och från och med hösten 2022 även av norsk gas när rörledningen Baltic pipe från Norge till Polen tas i bruk. Dock är anläggningarna kring Tyra i nuläget nedstängda för renovering och beräknas vara i bruk första kvartalet 2024. Fram tills dess försörjs den västsvenska naturgasmarknaden av gas från kontinentala Europa.

Kontinentaleuropeisk gas innehåller gas från Ryssland. Europas gasimporter från Ryssland påverkas av den pågående konflikten i Ukraina.

Energimyndighetens roll

Energimyndigheten är behörig myndighet i enlighet med förordning (EU 2017:1938), vilket är det huvudsakliga regelverket för försörjningstrygghet för gas inom EU. Det innebär att Energimyndigheten har ett nationellt operativt ansvar för krishanteringen inom naturgasförsörjningen. Energimyndigheten är också tillsynsmyndighet på området.

Regelverk

Syftet med förordning (EU) 2017/1938 är att stärka försörjningstryggheten för gas inom EU. I enlighet med förordningen och svenska författningar, lag (2012:273) och förordning (2012:275) om trygg naturgasförsörjning som kompletterar förordningen, har Energimyndigheten upprättat en nationell förebyggande åtgärdsplan och nationell krisplan. Utöver dessa finns även föreskrifter och allmänna råd från Energimyndigheten.

Det sammanlagda regelverket ställer särskilda krav på naturgasföretag samt större förbrukare om att samverka inom ramen för en försörjningsstörning. Denna samverkan syftar ytterst till att säkra skyddade kunders försörjning i minst 30 dagar vid störningar eller avbrott i leveranserna till Sverige, samt för att i övrigt lindra samhällskonsekvenserna av försörjningsstörningar i det västsvenska naturgasnätet.