Frågor och svar om lageravtappning

Sverige har beredskapslager av drivmedel i syfte att kunna förse marknaden med drivmedel vid en drivmedelsbrist.

I samarbete med International Energy Agency (IEA) och EU-kommissionen har Sverige gemensamt med andra länder förbundit sig att hålla lager motsvarande 90 dagars användning i Sverige när det gäller oljeprodukter som bland annat bensin, diesel och flygfotogen. Beredskapslagren är en del av bolagens normala lager, så kallade kommersiella lager.

När regeringen fattar beslut om lageravtappning sänks lagringsskyldigheten för dessa bolag, vilket gör det möjligt för bolagen att tillgodose marknaden med en förutbestämd mängd oljeprodukter .

Lageravtappning av beredskapslagren är ett kraftfullt verktyg som kan användas vid en global, regional eller lokal bristsituation (se fråga 5). International Energy Agency (IEA) och EU-kommissionen kan uppmana sina medlemmar att lageravtappa.

Lageravtappning sker inte på grund av ett högt drivmedelspris utan för att det råder avbrott, brist eller att det förväntas uppstå en bristsituation. I slutändan är det Sveriges regering som beslutar om lageravtappning ska genomföras i Sverige.

Det finns ett antal drivmedelsbolag och importerande förbrukare av oljeprodukter, som är skyldiga att hålla beredskapslager av drivmedel. En övervägande majoritet av de lagringsskyldiga är drivmedels- och bränslebolag. Endast en liten andel av lagringsskyldigheten ligger hos processindustrin eller värmekraftverk. 

Vid en brist på drivmedel råder obalans mellan utbud och efterfrågan. Att minska beredskapslagrens volym innebär att mer drivmedel och produkter kommer ut på marknaden, vilket gör att gapet mellan vad som efterfrågas och vad som finns tillgängligt minskar.  

Anledningen till att man genomför en lageravtappning är i regel för att mildra konsekvenserna vid global, regional eller lokal drivmedelsbrist. Beredskapslagren är en buffert av drivmedel och är ett första steg i att mildra en drivmedelskris innan man tar till andra åtgärder som exempelvis förbrukningsdämpande åtgärder, prioritering av samhällsviktiga användare eller ransonering av drivmedel.

Sveriges beredskapslager är 90 dagar. Vi kan dessutom sannolikt hantera en längre kris om importen inte helt avstannar under dessa drygt 90 dagar.

Ja, det kan bli drivmedelsbrist. Men i fredstid har det bara hänt två gånger i Sverige. Det var år 1956 vid Suezkrisen och år 1974 då oljekartellen OPEC tryckte upp priserna dramatiskt.

En bristsituation kan uppstå av många anledningar så som strejk, oväder, olyckor, krig och andra typer av kriser. Beredskapslagren är en mekanism i syfte att mildra konsekvenserna för slutanvändarna vid en bristsituation. Marknaden och priset är i sig en faktor som motverkar att brist uppstår, eftersom konsumenten oftast minskar sin konsumtion när priserna ökar.

Efter oljekrisen 1973–1974 ville man i många länder skapa en mekanism för att hindra att en bristsituation skulle ske igen. Krisen ledde till svåra påfrestningar på hela världsekonomin. Därför enades man inom IEA att medlemmarna skulle hålla motsvarande 90 dagars beredskapslager. EU ställer också krav på beredskapslagring av drivmedel, men det är dock samma olja och lager som IEA avser.

Kollektiva lageravtappningar under IEA:s regi har endast utförts tre gånger sedan organisationen bildades. Det var år 1991 under Gulfkriget, år 2005 efter orkanerna i Mexikanska Golfen och år 2011 när oroligheter i bröt ut i Libyen.

Enligt IEP-avtalet ska Energimyndigheten inom 15 dagar hålla nära och fortlöpande kontakt med de lagringsskyldiga och branschorganisationen för drivmedel och bränslen, Drivkraft Sverige, i förberedelse för ett snabbt genomförande av åtgärderna så fort regeringens beslut om lageravtappning inkommer.

Energimyndigheten ansvarar för frågor om beredskapslagring, beräkning av hur mycket som ska lagras, att lagringsskyldiga håller sina bestämda lagringsmängder och att kräva straffavgifter om skyldigheterna inte uppfylls.