Resurseffektivitetskrav genom ekodesign
Resurseffektivitetskrav, som krav på reservdelar och reparerbarhet, införs nu på allt fler produkter genom ekodesignförordningar.
Produktförordningar under ekodesigndirektivet har hittills till största del handlat har haft fokus på krav på energieffektivitet, även om vissa andra krav också ställts.
I EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi från 2020 pekades ekodesigndirektivet ut som ett viktigt verktyg för att minska resursanvändningen och öka möjligheterna till en merbidra till arbetet för att uppnå en cirkulär ekonomi. Genom att ställa mer krav på förbättrad produktdesign ska produkter bli mer hållbara och lättare att reparera, återanvända och återvinna.
I handlingsplanen för cirkulär ekonomi ingår även en utvidgning av ekodesigndirektivets omfattning för att kunna ställa krav på flera produktgrupper och med en bred palett av krav göra hållbara produkter till norm.
Utvidgning av ekodesigndirektivet
Redan under ekodesigndirektivet har ekodesignkraven breddats till att omfatta fler material- och resurseffektivitetskrav, framförallt sedan 2021. Genom att ställa mer krav på förbättrad produktdesign ska produkter bli mer hållbara och lättare att reparera, återanvända och återvinna.
Krav för ökad livslängd och återvinning
De resurseffektivitetskrav som har införts 2021 under ekodesigndirektivet ställer krav på bland annat produktens reparerbarhet och tillförlitlighet. Här följer exempel på hur dessa krav kan utformas:
Krav på design för reparation och återanvändning
- vilka reservdelar som ska vara tillgängliga för professionella reparatörer och för slutanvändare
- tillgängliggörande av information om dessa delar, hur de byts ut, och hur de kan beställas
- hur snabbt och under hur lång period dessa reservdelar ska levereras
- att produkten ska ha en programvarufunktion för återställning, för att förbereda produkten för återanvändning.
Krav på design för tillförlitlighet
- tålighet för fall, motstånd mot repor, damm och fukt
- förväntad livstid
- batteriets funktion och prestanda.
Krav på design för återvinning
- märkning av plastdelar
- tillgängliggöra information om hur produkten tas isär eller demonteras
- tillgängliggöra information om produktens materialinnehåll beträffande vissa råmaterial som är särskilt relevanta ur återvinningssynpunkt.
Reparerbarhetsindex
Som en del av kraven på energimärkning har ett reparerbarhetsindex införts. Reparerbarhetsindexet är ett poängsystem för att synliggöra för konsumenter hur enkelt det är att reparera en viss produkt.
Poängsystemet baseras på beräkningar på exempelvis hur många steg det tar att avlägsna vissa komponenter, om fästdon kan avlägsnas och återanvändas och vilka verktyg som behövs.