Nyupptäckta hinder för att införa koldioxidlagring

Den vanligaste tekniken i internationella klimatscenarier är koldioxidlagring från biomassa, även kallat BECCS. Det innebär att utsläpp från rötning, jäsning eller förbränning av biomassa kan fångas in och lagras under jord. På så sätt binds koldioxid upp och halterna i luften minskar.

Men många länder är tveksamma till den här lösningen. Det innebär att det uppstår osäkerhet kring finansiering av BECCS-lösningar vilket hämmar möjligheterna till fullskalig utbyggnad.  

Forskning, som har genomförts med stöd av Energimyndigheten, visar att det inte i första hand är tekniska hinder som stoppar BECCS från att införas i stor skala. Det som saknas är i stället politiska prioriteringar och styrmedel som kan ge aktörer ekonomiska drivkrafter för att införa tekniken.  

– En enkätstudie vi har gjort bland över 4 000 FN-delegater visar att de prioriterar BECCS lågt. Representanter för fattiga länder hänvisar till bristande kunskap och kapacitet medan rikare länder hänvisar till låg acceptans och avsaknad av styrmedel, säger Mathias Fridahl, klimatforskare vid Linköpings universitet som forskat på frågan.  

Negativa utsläpp är en av många lösningar

Mathias Fridahls forskning bygger på data från den internationella förhandlingsbarometern och observationer av de internationella förhandlingarna. Dessutom har han studerat data från olika källor om nationellt anpassade åtgärder i fattiga länder för att minska utsläppensamt modellering av utsläppsscenarier.

Med hjälp av sin forskning konstaterar han att många av grundförutsättningarna för att börja mäta och rapportera negativa utsläpp finns, till exempel bokföringsmetoder, liksom flera lagringsalternativ. Det finns också en del, om än begränsade, ekonomiska medel att söka från stödfonder.

Han menar att negativa utsläpp är en del av svaret på klimatfrågan, men inte hela svaret. Man behöver satsa både på att utveckla negativa utsläpp och andra klimatlösningar parallellt.  

– Jag tror inte att negativa utsläpp är den stora lösningen. Men eftersom vi utgår från att sådan teknik ska användas, är det viktigt att undersöka om det faktiskt finns förutsättningar för att lyckas. Det behöver göras samtidigt som vi fortsätter att satsa på utsläppsreducering, säger Mathias Fridahl.

Den tveksamma inställningen till negativa utsläpp tror han kan förändras med tiden.

– I takt med att vi släpper ut mer och mer fossil koldioxid finns inte så många andra vägar att gå. Målen är redan satta. Det vi måste reda ut nu är vägen dit.  

För Energimyndigheten är kunskapen om det låga intresset för BECCS viktig att ta med sig i arbetet för att nå målet om inga nettoutsläpp av växthusgaser 2045.  

– Det är viktigt med forskningsprojekt som tar ett bredare systemperspektiv och inte bara ser till tekniska aspekter. Den här forskningen har undersökt de sociopolitiska förutsättningarna för att införa den här tekniken storskaligt, vilket har gett oss nya insikter om vad hindren för den här tekniken egentligen är. Vi har fått en helt ny förståelse för hur vi bör arbeta vidare med satsningar på den här och andra nya tekniker, säger Josefin Thoresson, forskningshandläggare på Energimyndigheten.  

Josefin anser att det behövs ytterligare forskning om lösningar som kan bidra till att minska utsläppen av koldioxid. Och det behöver vara forskning som inkluderar ett brett samhällsperspektiv:  

– En slutsats från projektet är att det finns politiska, sociala och ekonomiska osäkerheter kring BECCS. Det behövs kunskap som belyser hur man kan införa BECCS i stor skala så att denna lösning bidrar till att minska koldioxidutsläppen på det sätt som krävs om världen ska uppfylla målen i Parisavtalet.