Fem år med Industriklivet: tidiga resultat
Industriklivet startade för fem år sedan för att bidra till industrins omställning. Nu finns en oberoende utvärdering om tidiga resultat, industrins utmaningar och betydelsen av statligt stöd.
För att nå klimatmålet noll växthusgasutsläpp år 2045 måste svensk industri ställa om. Att gå från fossila till fossilfria industriprocesser kräver kunskap och resurser. Hållbara lösningar, som både industri och övriga samhället kan dra nytta av, tar tid att utveckla. Helt nya tekniker och processer ska forskas fram, prövas och utvärderas innan de kan kommersialiseras och driftsättas i full skala.
Klimatomställningen har kommit olika långt inom olika industrisektorer. Det finns flera anledningar till detta, visar utvärderingen. Bland annat har omvärldshändelser som coronapandemin, krig och konjunktursvängningar påverkat. Det krävs också en större kunskapsuppbyggnad, både inom industrin, hos myndigheter och beslutsfattare. Tillgången på nödvändiga resurser, som till exempel fossilfri elektricitet, behöver också säkras.
Vid sidan av stöd för teknisk utveckling och en framväxt av marknader för fossilfria produkter behövs insatser längs med hela värdekedjor såsom en utbyggnad av infrastruktur, kompetensförsörjning, nya former av aktörssamverkan samt förändring och utveckling av nationell och europeisk lagstiftning.
En plattform för tekniker och processer att kunna gro
Industriklivets stödmottagare arbetar med långsiktiga projekt. Det handlar i många fall om att identifiera och eliminera hinder för att kunna ställa om produktionsprocesser eller att uppnå specifika delmål, snarare än att lansera konkreta produkter som ger minskade utsläpp på kort sikt, inom projekttiden. Bland projekten finns förvisso redan nu ett antal kommersialiserbara produkter och system som ger direkta effekter på utsläppsnivåerna, men det kommer dröja innan vi ser större minskningar inom alla branscher.
I utvärderingen framgår det att stödmottagarna ser Industriklivet som en plattform för tekniker och processer att kunna gro. För att nå målet noll koldioxidutsläpp år 2045 behövs, enligt intervjuer med projektledare och företagare, bland annat en mogen marknad, utvecklad teknik, stabila lagar och – inte minst – ett fortsatt stöd från statligt håll.
Statliga stöd kan bidra till industrins, och i förlängningen hela samhällets, förflyttning mot fossilfrihet. De gör att fler företag vågar satsa på gröna lösningar utan att tvingas flytta verksamheten utomlands eller riskera stora ekonomiska bakslag, och i många fall är stöden helt nödvändiga för att företagen alls ska kunna påbörja processen. I andra fall innebär de att företagen kan höja kvalitén på både projekt och beslutsunderlag inför nästa steg.
För 2023 är Industriklivets budget 1,3 miljarder kronor och kan finansiera projekt som pågår till och med 2030.
Huvudspår för omställningen
När Energimyndigheten fick uppdraget att driva Industriklivet fanns från början ett fokus på processrelaterade växthusgasutsläpp. I och med att programmet har breddats till att omfatta flera branscher och verksamheter kan även andra typer av projekt, både små och stora, beviljas stöd.
Industriklivet stöttar projekt inom åtta så kallade teknikspår: bio-CCS, CCS, CCU, elektrifiering, vätgas, biomassa, återvinning, policy, eller en kombination av dessa. Merparten av stöden har hittills beviljats för investeringar samt pilot- och demonstrationsprojekt.
Beviljade stöd för de åtta teknikspåren
Klicka för att förstora bilden
Sedan starten 2018 har Energimyndigheten inom Industriklivet fått in närmare 285 projektansökningar som fram till årsskiftet 2022-2023 fördelats på 126 bifall och 130 avslag. Resterande är ansökningar under beredning.
Energimyndigheten har sedan starten av Industriklivet beviljat cirka 2,2 miljarder kronor i stöd som har samfinansierats med ytterligare cirka 5,1 miljarder kronor. Totalt uppgår beviljat stöd och samfinansierat belopp från stödmottagarna till 7,3 miljarder kronor. Inom Industriklivets projekt finns det 175 unika projektparter vilket visar att det finns en stark drivkraft och vilja till omställning hos aktörerna.