Frivilliga överenskommelser
Frivilliga överenskommelser kan vara ett alternativ till bindande produktförordningar om producenter kan visa att de på frivillig väg kan uppfylla kraven inom ekodesigndirektivet. Frivilliga överenskommelser är ensidiga åtaganden från producenterna.
Ett grundläggande krav för frivilliga avtal är att de är minst lika miljömässigt ambitiösa som de mål som ställs i ekodesigndirektivet. Avtalen ska också kunna uppfylla målen snabbare och till en lägre kostnad än vad en förordning skulle ha gjort.
Företrädare för producenter av en viss produktgrupp gör ett förslag till ett frivilligt avtal och skickar det till EU-kommissionen, som då uppmanar till att presentera förslaget i samrådsforum.
Konsekvensbedömning av att uppnå kriterierna
Frivilliga avtal kan diskuteras i ett samrådsforum som en alternativ åtgärd till en produktförordning. Det kan göras med eller utan en förberedande studie.
Efter samrådsforum gör EU-kommissionen en konsekvensbedömning (IA = Impact Assessment) för att se om förslaget uppfyller kriterierna i ekodesigndirektivet. Producenterna kan sedan, beroende på den återkoppling förslaget får, lämna ett reviderat förslag till EU-kommissionen.
EU-kommissionen godkänner frivilligt avtal
Om EU-kommissionen anser att förslaget uppfyller kriterierna i ekodesigndirektivet godkänns den frivilliga överenskommelsen. Så länge avtalet ger det förväntade resultatet avstår EU-kommissionen från att föreslå en tvingande produktförordning.
En styrande kommitté upprättas som består av parterna som skrivit under avtalet. EU-kommissionen, företrädare för medlemsstater samt andra intressenter till exempel frivilligorganisationer.
Varje år sammanställer en oberoende inspektör en lägesrapport.
